På ett handlargolv får man generellt vara med om mycket och även om de senaste tre åren mer har kretsat kring compliance än affärer på bankerna, hoppas jag att det fortfarande är högt i tak på bankerna. Nu har jag själv inte suttit på ett handlargolv sedan hösten 2017 och även om det redan gått sex år saknar jag fortfarande känslan av att vara bland de första på bygget när man under arla morgontimmar smög in till desken och började fila på dagens morgonbrev till kunderna. En fin stund och stillsam start på dagen innan lokalen fylldes med kollegor och affärer några timmar senare. Handen på hjärtat saknar jag inte alarmet kl 0450 varje morgon, men jag saknar stämningen i rummet.
Som mäklare gäller det att hitta affärscase som kunderna nappar på. Min vana trogen tog jag ofta avstamp i graferna för att hitta lägen med förbättrad risk/reward för köp och sälj i enskilda aktier och när ett fint köpläge infann sig tog jag en snabb avstämning med analytikern i namnet för att kunna komplettera affärscaset med ett par fundamentala triggers i aktien framöver. När fundamenta och teknisk analys lirar ihop kan det bli riktigt bra!
Nåväl. Vi tar oss tillbaka till början av april 2015 där jag skickade ut ett affärscase i Swedish Orphan Biovitrum (SOBI) med en köprekommendation. Vår analytiker hade köp i aktien och kursen hade pressats under längre tid. Jag tyckte att den började se intressant ut och spekulerade i att aktien borde bryta ut uppåt. Köpcaset som sådant fick ett hyfsat ljummet mottagande, aktien effektuerade en köpsignal några dagar senare och veckan därpå ringde en utländsk aktör som var intresserad av SOBI till en av sina kunder. Aktören frågade om jag kunde hitta säljare på åtminstone 500k aktier (värde 46 mkr), varpå vi fick tag i en säljare och affären lappades på börsen. Samtidigt gick flera liknande poster igenom hos andra banker på stan och någon timme senare köpte aktören ytterligare 500k aktier genom oss. Kursen i SOBI började fladdra och det kändes som något var på gång i bolaget som ju varit aktuellt för uppköp vid flertalet tillfällen de senaste 10 åren. Kollegorna hurrade och jag fick flera ryggdunkar för riktigt fina affärer, ända till en kollega frågade vem som var köpare av aktierna… ”- Oj då, då ska du se att det kommer ett bud på SOBI inom kort. Det var kul att jobba med dig Bagge, men detta luktar illa..”
SOBI våren 2015 med köpcase
Lyckoruset la sig snabbt i kroppen och jag sammanfattade ett mail till compliance för att skriva ner vad som hänt, om det nu skulle komma ett bud på SOBI. Ingenting hände under de följande dagarna och jag fokuserade snabbt på andra affärer. Kursen i SOBI fortsatte upp några kronor till och i slutet av veckan därpå steg kursen mer markant. Och sen! På söndagen kablades ett budrykte ut i SOBI via Bloomberg. Aktien steg +24% efterföljande måndag och var då upp +50% sedan köpcaset.
Dagens Industri måndagen 27 april 2015
Jag väntade på att bli inkallad till compliance för att återigen redogöra för affären två veckor tidigare, men ingenting hände. Inte förens i mitten av maj då min högsta chef tog mig åt sidan efter stängning en onsdag. Han var obekväm, skruvade på sig och bad mig redogöra för allt som hänt. Han sa att den utländska kunden suttit med det landets finanspolis hela dagen och sålt in att det var jag som initierat affären och därmed skyllde allt på mig! Jag blev helt kallsvettig, även om jag visste att jag inte gjort något fel.
Den utländska finanspolisen hade köpt kundens berättelse rakt av och om 5 minuter var det dags för mig att gå in i ett mötesrum och redogöra för min del av händelseförloppet för Finansinspektionen. Och de ville ha bevis. Tankarna snurrade.. Hur såg det ut med dokumentationen kring ordermottagandet? Ringde kunden verkligen på den fast linan, eller hade jag tagit samtalet på mobilen? Kunden i fråga ringde nämligen ibland på mobilen, varpå jag brukade ringa upp från den fasta linan. Kan jag ha glömt det just denna gång?
Efter ett minst sagt obekvämt möte där chefen belyste vikten av affärsetik, regelefterlevnad och möjligt avsked om jag skulle ha brutit mot detta, var det dags för mig att ta hissen ner till mötesrummet för att träffa Finansinspektionen. Med darrande hand tryckte jag upp hissen och försökte samla mina tankar. Vad ska jag göra om jag blir sparken? Gå tillbaka till ICA och påbörja den långa resan mot ICA-ägare? Bli snickare kanske? Finansbranschen skulle i alla fall vara stängd för min del..
Jag öppnade dörren till det aktuella mötesrummet och kikade in. Det var nedsläckt. Konstigt.. Jag måste ha gått till fel rum. Jag vände mig om för att gå till nästa rum. Då plötsligt hoppade ett 10-tal kollegor ut bakom dörren och ropade och skrek. Jag fattade ingenting. Allt hade varit ett stort practical joke! Jag skulle gifta mig två veckor senare och kollegorna tyckte att det var ett strålande sätt att skoja till det inför bröllopet.
Den lättnaden som jag kände i kroppen har jag nog varken känt innan eller efter händelsen. I handen fick jag snabbt en iskall dryck och sedan var det dags att gå ut och äta middag med kollegorna.
Så kan det gå till ibland, när någon ska gifta sig.
Vad beträffar SOBI är aktien fortfarande noterad och budryktena kommer och går över åren. Hur gick det då för slutkunden som köpte aktierna via den utländska aktören? Jag har såklart ingen aning, men antar att hen sippar på en kall drink, på en varm strand någonstans i världen, gömt bakom flera lager av utländska skalbolag registrerade i diverse skatteparadis. De stora busarna är de som är svåra att nå.
Det var allt för denna vecka – hoppas att ni gillade dagens krönika!
Trevlig helg!
