Skribent: Tuvstarr. Jobbade som propptrader i mer än 20 år, varit ansvarig för portföljer på över 10 mdr sek vid flera tillfällen samt handlat derivat i volymer som numera den svenska marknaden bara kan drömma om. Det här är hans betraktelser över marknadens utveckling
Jag har varit med länge i gamet som det sägs. Asienkrisen 1988 , en svensk styrränta på 500 % under tidigt 90-tal, IT-bubblan/festen och dess krasch/baksmälla runt millennieskiftet, 11:e september 2001, Finanskrisen 2007-08 och kraschen av Lehman Brothers, Eurokrisen något år senare, Pandemin ett årtionde efter, och idag, småbolagspunkan och ränterusningen. Jag har varit med i marknaden i alla dessa år, kriser och event. Jag har handlat med och mot marknaden. Och I’m stil standing!
När man tittar långt tillbaka finns det vissa saker man aldrig då kunde förutsäga och än idag är det svårt att begripa hur snabbt marknadsutvecklingen har gått. Nedan följen en historisk betraktelse.
På första halvan av nittiotalet när jag fortfarande pluggade ekonomi på universitetet började en marknad växa för onoterade bolag. Det ledde efter en kort tid att en OTC-lista skapades av Reuters där de uppdaterade kurserna för dessa bolag en gång varannan timme. Troligen föregångaren till SBI listan på senare 90-tal. Det var en del bolag på dessa listor som fortfarande finns kvar såsom Pricer, Sintercast och andra som har försvunnit för länge sedan t.ex., Minidoc och Scala.
Det gemensamma var att officiella kurser presenterades av Reuters frekvent men med långa mellanrum. Däremot kunde den verkliga kursen kunde avvika en hel del från dessa “skärmpriser” då handeln skedde per telefon och hos respektive fondkommissionär som hade ansvaret för handeln i respektive bolag.
Handeln i bolaget XYZ AB var koncentrerad till bankkontoret i centrala staden där jag arbetade och uppdateringen där skedde nästan efter varje avslut på en griffeltavla inne i bankkontoret. Med andra ord var priset på griffeltavlan det rätta, kontoret hade orderboken, medan priset på Reuters var upp till två timmar efter och inte heller fondkommissionärerna kunde veta exakt var priset var förutom hur den såg ut precis då hos dem.
Möjligheterna till arbitrage var därmed stora! Det gällde att ha en person på banken som tittade på griffeltavlan och uppdaterade oss (vi var en liten kärntrupp som handlade) om priset medan vi kunde sitta och ringa runt till olika firmor för att finna köpare respektive säljare och matcha de. Köpa billigt, sälja dyrt. Vår edge var att vi visste det ”rätta” priset. Medan de andra trodde att de visste var priset var, men det var en illusion.
Exempel, på griffeltavlan kunde det vara 3000 köpare på 97 och 2000 säljare på 99. På Reutersskärmen kunde det stå samtidigt, 4000 köpare på 95 och 3000 säljare på 96 (må vara att den informationen är indikativt och upp till två timmar gammalt). Och hos mäklarfirman A hade de säljare villig att vilja sälja på just 95. Det var då inte svårare att köpa de aktierna på 95 av firma A medan man på kontoret på plats kunde sälja aktier till de som stod på riktigt i orderboken på 97, osv.
Bilden är något äldre än från mitten av 90-talet, men för att ge en känsla av historiens vingslag..
Vissa daga kunde det bli många avslut och vissa dagar inga alls. Det finurliga var att till kostnaden av några telefonsamtal kunna veta var de olika ordrarna låg och hur det ”verkliga” priset förehöll sig till det ”indikativa”.
Naturligtvis var detta inget man kunde bli väldigt förmögen på eftersom likviditeten inte var speciellt stor, men det fanns extremt lätta pengar att tjäna utan risk om man var streeetsmart!
Nu cirka 30 år senare har vi en näst intill perfekt marknad. Tror vi. Dock med skillnaden att det inte längre räcker att betala några telefonsamtal för att veta orderboken. Utan numera måste man betala miljontals kronor för att kunna få en ”legal” plats i serverhallen på börsen för att därigenom kunna hinna före alla andra med ordrarna, flytta runt och helt enkelt möblera om i orderboken med ljusets hastighet. Helt enkelt lura andra på det de tror är verklighet.
Snabbast server vinner.. Go Go Go!
Numera handlar inte börshandel enbart med att vara streetsmart utan snarare kunna navigera med sin farkost i stjärnornas krig. Om ni tror att det pris ni ser är verkligt så är faktiskt illusionen minst lika stor idag som då. Skillnaden är att numera går den ut på att maskiner skjuter in ordrar i t.ex. indexterminer och i samma ögonblick återkallar dessa i nanosekunder (det vill säga snabbare än vad ögat kan uppfatta) för att på så sätt trigga andra maskiner att exekvera sina orders och på så sätt flytta på marknaden eller hitta köpare respektive säljare och fronta dessa. Inga människor, bara maskiner, endast Skynet som saknas.
Verkligheten är inte alltid det man ser, varken förr eller nu…
//Tuvstarr
