Minns ni oktober 2015? Och då tänker jag primärt inte på det grådystra vädret, de våta kullerstensgatorna eller flyktingkrisen det året. Nej jag tänker på Fingerprints uppgång (och sedermera fall). Jag hade själv varit inne i aktien 2000-2001 och förstod inte riktigt vad som var ”nytt” i företaget då det fortfarande pratades som fingeravtryck på kreditkort etc, vilket det även gjordes på chattsidorna 15 år tidigare. Skeptiskt såg jag på när aktien påbörjade sin reda från 5kr under 2012 för att sedan explodera upp över 650kr hösten 2015 och sedermera även inkluderas i OMXS30.
Alla pratade Fingerprint. Så även vi på denna middag i oktober för åtta år sedan. Kring bordet satt jag som mäklare, ett par riktigt vassa kunder som levde på privat aktiehandel samt två kollegor ansvariga för bankens elektroniska handel. Samtliga kring bordet var överens om att Fingerprint var den största bubblan som skådats i modern tid, men visa av sin yrkeserfarenhet enades bordet om att det är svårt att säga när en parabolisk rörelse plötsligt når sin topp. På chattsidorna skulle aktien i alla fall nå 1000kr. ”Då är mina 1000 aktier värda en miljon, då är jag nöjd”. Problemet är att paraboliska uppgångar förblindar. Att aktier för 40 000kr plötsligt blivit värda 600 000kr på mindre än ett år förbises då miljonen hägrar. Det rationella tänkandet förblindas och man bortser från att över en halvmiljon kronor skattat och klart på en ISK skulle komma familjen väl till pass.
Nog fanns det skeptiker allt. De analytiker som hade säljrekommendation i aktien fick dock allt svårare att förvara sin syn och glåporden mot dessa på sociala medier växte sig allt större ju mer aktien steg. Aktien var även blankad, men det är extremt svårt att spekulera i nedgång på vägen upp i en sådan rörelse. Aktien kan lika gärna gå 300% ytterligare innan det tar stopp. Att varje vecka ha argumentationen med din chef på hedgefonden om varför blankningen finns kvar, varför positionen blöder pengar och hur riskmanagement ser ut kan få den skarpaste kniven i lådan att kasta in handduken
Vi har sett fenomenet i aktier som Gamestop under 2021 som stundtals var den mest handlade aktien globalt, men den historien lämnar jag till en annan fredag.
I Fingerprints fall späddes uppgången på ordentligt från det faktum att de Bull-certifikat som fanns noterade i aktien behövdes hedgas. Det var exempelvis allmänhet känt att för varje krona som aktien steg (eller om det var för varje procent) behövde en utländsk market maker köpa 50 000 aktier. Uppgången blir således ett självspelande piano som spelar allt mer aggressivt. En typ av “gamma squeeze” som vi redogjorde för i en annan krönika (här). Tonerna spelas allt intensivare till den dagen pianot spelat klart. Och likt Eiffeltornet är sedan högra sidan nedåt lika brant som vänstra sida var uppåt.
Borta är sedan länge drömmen om miljonen på 1000kr per aktie, men de flesta har svårt att sälja något som är ner -50% från toppen. I detta fall skulle man kommit ut på 340kr. Långt ifrån var positionen en gång var värd, men fortfarande 7-10x pengarna för många som kom i tidigt.
Kvar finns idag depåer där innehaven skvallrar om fornstora dagar och drömmen om sportbil och sommarhus. Drömmen om det stora klippet, men där drömmen förblindades av en ännu större dröm längs vägen när den första besannades.
Graf: Fingerprint veckograf. Notera split 5:1 under 2016.
Paraboliska aktierörelser kommer med jämna mellanrum, även om det är ovanligt att de för svensk del når storleksklassen som Fingerprint gjorde. Men vi har väldigt många andra exempel de senaste två åren när långräntorna började stiga, som bekant fått mängder av tidigare tillväxt- och vinnaraktier på fall. Sinch och Bico är två namn som tappat -90-95% av sitt värde från toppnivåerna i september 2021.
Eller ta de mindre aktielistorna som exempel. Indexet First North 25 är i skrivande stund ner -67% sedan februari 2021 och handlas nu på samma nivå som botten i Covid-kraschen. Översätt det till S&P 500 och vi hade sett indexet på 2200-nivån idag, en nedgång på -50% från dagens nivå. Bara för att få en känsla för det extrema “mayhem” som investerare i small- och microcap upplevt de senaste 18 månaderna! Och på den onoterade marknaden ser det på sina håll ännu blodigare ut. Folk pratar om IT-kraschen. Detta är vår tids “IT-krasch”. Minusräntor var dårskap redan när det introducerades och nu får vi alla betala priset för det. På ett eller annat sätt.
På tal om First North så skrev jag följande rader den 15 april 2021 i vad som på den tiden var ett fredagsmail till intresserade på stan. Mailet gällde börserna i stort och timing är som bekant inte det enklaste, men för First North visade det sig att timingen var hygglig. Indexet noterades då -6% under rekordnoteringen från februari det året på kursen 5650. Nuvarande kurs är 1982. En nedgång på -65%.
“Disco update: I takt med att festdeltagarna inte verkar vilja gå hem, även fast det bara är 5 minuter kvar till nattklubben stänger, har nu DJ:n satt igång den avslutande tryckaren i hopp om att driva crowden mot garderob och ytterdörr. Leika Ks ”Electric” var precis det stora finalnumret och det ringer fortfarande i öronen från den gamla 90-talshitten. Bartendern har i ren panik slutat serverat starksprit och gått över till att endast langa ut vatten och en och annan tysk ”radler”, som ju är en mix av öl och citronsaft, med förhoppningen om att gästerna ska inse att timman är slagen och att festdeltagarna nu ska gå hem och sova ruset av sig..”
Graf: First North 25 veckograf
Nästa gång du ser en aktie som går +1000% på mindre än ett år.. Och ja! Det kommer att komma igen! Kommer du då hoppas på än större uppgång eller nöjer dig på halva vägen upp? Kan vi på förhand känna oss själva och våra känslor är det lättare att inte gripas av panik, varken på upp eller nedsidan.
Med de orden önskar jag en i alla avseenden trevlig helg!
Eller som min gamla mäklarkollega brukade säga vid hemgång på fredagar. Då så, vi ses om 60 timmar..
