Chocken av nuet
Förra veckan blev investerarna skakade när S&P 500 föll med över 5% på bara fyra handelssessioner, Nasdaq föll till korrigeringsterritoriet och statsräntorna steg till nivåer som inte setts sedan 2007. Marknadssentimentet skiftade från eufori till oro nästan över en natt – som om det senaste årets tjurrusning hade stött på en osynlig mur.
Den utlösande faktorn? En cocktail av kladdiga inflationsdata, farhågor om en mer aggressiv Federal Reserve och stigande geopolitiska spänningar. Men för erfarna marknadsbevakare kändes det bekant – kusligt bekant.
1929: Den ursprungliga kraschen
Den kraftiga nedgången drog paralleller till den ökända kraschen 1929, då Dow Jones sjönk med nästan 12,8 procent på en dag på Black Monday, följt av 11,7 procent på Black Tuesday. Även om förra veckans siffror var långt ifrån det, var psykologin liknande: övervärderade aktier, ohämmad spekulation och ett plötsligt skifte i sentimentet. År 1929 föregicks kollapsen av en 90-procentig nedgång som inledde den stora depressionen.
Förra veckans utförsäljning var inte alls lika allvarlig, men investerare kan inte bortse från hur snabbt sentimentet kan vända – särskilt när värderingarna är ansträngda.
1946: Inflation efter kriget och åtstramning av Fed
Marknadsfallet 1946 är mindre omtalat, men det är högst relevant nu. Efter andra världskriget drabbades USA:s ekonomi av en inflationsvåg, vilket fick Fed att strama åt penningpolitiken. Dow Jones föll med cirka 24% från sin toppnotering när investerarna insåg att efterkrigstidens högkonjunktur inte skulle vara oändlig.
Snabbspola fram till idag: vi kommer inte från ett världskrig utan från en pandemi – och inflationstrycket känns lika verkligt. Feds hållning “högre under längre tid” utlöser samma nervösa omräkningar som investerare var tvungna att göra -46.
1960: “Flash Recession” och ledarskapskris
År 1960 sjönk marknaden på grund av en kortvarig recession och politisk osäkerhet till följd av Eisenhowers hälsoproblem och det hotande presidentskiftet. S&P 500 sjönk med 13% på sex månader, vilket speglade oron för ledarskapet och den ekonomiska inriktningen.
Förra veckans volatilitet sammanföll med ny oro för politisk dysfunktion i Washington, där debatter om offentliga utgifter och frågor om budgetdisciplin återigen stod i centrum.
1973-1975: Stagflationens grepp
Björnmarknaden 1973-75 var brutal: S&P 500 förlorade 48% av sitt värde, utlöst av en oljekris, stigande inflation och en Fed som satt fast i en politisk knipa. Låter det bekant?
År 2024-25 är inflationen kanske lägre än på 70-talet, men den är fortfarande ihållande och Fed försöker återigen bekämpa den utan att ekonomin går in i en djup recession. Energipriserna stiger igen och obligationsmarknaderna blinkar med varningssignaler – precis som de gjorde för fem decennier sedan.
2008: Det finansiella systemet skakar
Finanskrisen 2008 är fortfarande färskt i minnet hos många. Lehman Brothers kollapsade i september, S&P 500 föll med över 50% från toppen och systemrisker tvingade fram ett samordnat globalt ingripande.
Även om den nuvarande marknaden inte visar samma tecken på kreditspridning finns det en stigande rädsla för kommersiella fastigheter, bankexponering och geopolitiska chocker – den typ av oväntade katalysatorer som kan få marknaderna att drabbas av panik.
Även den senaste tidens stress i regionala banker och stigande andel förfallna konsumentlån påminner om de tidiga skakningarna under 2007.
Så vad händer nu? Marknadens vägskäl
Historien upprepar sig inte, men den rimmar. Och just nu nynnar marknaden på en melodi som erfarna investerare har hört förut. Oavsett om det handlar om inflation som 1946 och 1973, övervärdering som 1929 eller kreditåtstramning som 2008 – den nuvarande miljön är rik på historisk resonans.
Vägen framåt beror på tre nyckelfaktorer:
- Feds nästa drag – paus, höjning eller omsvängning?
- Bolagsvinster – är de motståndskraftiga eller spricker marginalerna under högre räntor?
- Global stabilitet – Kan geopolitiska risker hållas nere?
Förra veckan var kanske bara en skakning – eller den första sprickan i ytan innan ett bredare skifte. Men historien visar att när marknadspsykologin vänder kan momentum byggas upp snabbare än någon förväntar sig.
Slutsats
Varje krasch har sitt eget fingeravtryck, men historiens ekon är omisskännliga: övertro, inflation, åtstramande finansiella villkor och exogena chocker tenderar att sammanfalla innan marknaden bryter samman. Förra veckans utförsäljning är inte en upprepning av 1929, 1946 eller 2008 – men den rimmar verkligen med dem alla.
Så, hur går vi vidare nu?
Om man ska lita på historien är det sällan som marknaderna vänder upp direkt efter ett kraftigt fall. Istället går de ofta in i en fas av sidledes konsolidering – som varar allt från flera veckor till några månader – när investerarna smälter chocken, omvärderar värderingarna och bedömer makromiljön. I de flesta tidigare krascher var den “pausen” antingen grunden för en återhämtning … eller en mellanstation för ytterligare ett ben lägre.
Nästa kapitel beror på hur några viktiga variabler utvecklas. Statsobligationsräntorna är fortsatt höga, och om de fortsätter att stiga kan risktillgångar utsättas för förnyat säljtryck. Samtidigt är dollarns senaste svaghet – ned 2,3% förra veckan – en annan blinkande signal. En fallande dollar kan driva på inflationen genom att öka kostnaden för import, särskilt i kombination med tulldriven handelsfriktion. Detta kan tvinga Fed att förbli restriktiva längre, vilket ytterligare stramar åt de finansiella förhållandena.
Det har också skett en märkbar förändring i de globala kapitalflödena. Den japanska yenen har börjat appreciera, vilket tyder på att investerare söker skydd utanför dollarn – en stark omsvängning från dess traditionella roll som säker hamn. Om denna trend fortsätter kan det innebära en betydande förändring i hur globala marknader uppfattar USA:s ekonomiska motståndskraft.
På kort sikt känns en omprövning av den senaste tidens lägsta nivåer trolig. Det kan innebära en marginellt högre eller lägre nedgång – en teknisk omprövning som hjälper till att definiera nästa trend. Huruvida detta leder till stabilitet eller till en djupare korrigering beror på hur inflation, räntor, dollarn och politisk risk utvecklas under de kommande veckorna.
Marknaderna handlar inte bara med siffror längre. De reagerar på en bredare berättelse – en berättelse som formas av inflation, geopolitisk risk, finanspolitiskt överhäng och skiftande förtroende för institutioner. Det är inte en formel för en snabb återhämtning. Det är ett upplägg som kräver tålamod, positionering och vaksamhet.
Författare: Andres Ortega, swing trader och medgrundare i MDB AB
Biografi: Sedan 2016 har jag aktivt handlat på börsen och fördjupat mig i marknadsdynamik genom att läsa över 300 böcker om trading, investeringar och börspsykologi. Min strategi bygger på en kombination av makroanalys för att identifiera lovande sektorer och teknisk analys för att skapa tydliga köp- och säljbeslut. Jag föredrar swingtrading och positionshandel med längre horisonter, där jag kan utnyttja både fundamentala trender och tekniska setups.
